Att vara bazungo i Uganda

FORLAT igen. Vi har varit ute pa arenden hela dagarna langa, strommen har gatt och vi har inte haft tillgang till internet. Nu antligen kan vi uppdatera er dar hemma. Hall i hatten for har kommer det.

8 Januari 2011

Varje morgon i Uganda, vaknar vi med en ny kompis under myggnatet. Inatt lyckades vi bli van med en sjukt stor kackerlacka i somnen. Det forsta Alice sa var "Amanda, titta inte ner i fotandan", sen fick vi bada panik och hoppade ur sangen. Mysigt uppvaknande!

Idag var vi sa glada och forvantansfulla for att barnen skulle komma sa vi var ivriga till motet. Tyvarr fick vi trakiga besked pa motet. Pa grund av valkampanjerna som pagar nu hade inte var radioannons natt ut till alla. Planen var istallet att hamta barnen pa mandag, da de kunde informera i kyrkorna runtom pa sondagen. Till en borjan blev vi besvikna da det redan hade blivit uppskjutet men samtidigt skulle vi ha mer tid for forberedelse.

Vi agnade restan av dagen till planering och inhandling. Halva dagen spenderades darfor i bilen. Vi akte fran marknad till marknad, lastade bilen full sex ganger. Vi onskar att ni alla blogglasare kunde folja med och uppleva alla fantastiska marknader och manniskor. Vi passade pa att bestalla ugandiska klanningar nar vi besokte en av manga skickliga skraddare.

9 Januari 2011

Ingenting pa agendan denna dag. Vi passade darfor pa att vandra genom Liras trafikerade gator. Efter en lang formiddag med shopping var vi svettiga, trotta och hungriga. Christopher kom da och plockade upp oss och skjutsade oss till en av stadens utomhusbassanger. Det var otroligt skont att for forsta gangen i Uganda fa bada. Duschen pa rummet ar namligen ingen lyxdusch (det hade vi inte forvantat oss heller). Dock far man ett friskt uppvaknande av de kalla stralarna pa morgornarna.

10 Januari 2011

Vi vaknade tidigt, superladdade for att hamta hit de forsta barnen. Den kalla duschen kunde inte ens stoppa oss. Idag skulle vi aven fa aka pa flaket for forsta gangen, vi var sa exalterade. Kanslan av att sitta pa flaket och kanna solen steka och vinden flakta var underbar. Att dessutom veta att vi snart skulle fa hamta in barnen var annu battre.

Forsta stoppet var i byn Amach dar vi fick ett varmt och nyfiket valkomnande. Efter att vi fyllt i gastbok (vilket v har gjort vid varenda viktigt mote) var det dags for presentation. Vi fick halla tal infor ett hundratal personer, bade barn och foraldrar. Kanslan av att veta att vi bara skulle kunna hjalpa en knapp tredjedel av de som befann sig pa motet var hjartslitande. Alla var i behov av hjalp. De sjutton barn som fick lyckan gjord fick tyvarr inte plats pa vart flak. De skulle ta sig till centret imorgon.

Andra stoppet var i byn Abaco. Dar befann sig inte lika manga som pa forsta stoppet da vi hade blivit forsenade.
Vi fick med oss fyra personer som aven dem skulle komma till centret dagen darpa.

Dagen var mycket givande. Vi fick halla sma babisar som var sa otroligt sota. Eftersom att vi akte pa flaket fick vi aven se och uppleva sa mycket mer. Vi vinkade till nastan alla vi motte, de stora leendena vi fick till reaktion varmde gott om hjartat. En del stannade till och vanda sig om for att bekrafta att de sett ratt.

Kvallen spenderade vi med de fyra pojkarna som bor pa centret. Snacka om solstralar. Vi sjong, dansade och spela spel. Verkligen intressant med kulturbyte. Att se de ugandiska pojkarna dansa sma grodorna var underbart och vi kunde sova gott.

11 Januari 2011

Idag skulle vi bege oss till byn Omaro. Det var pyspunka pa ett utav dacken sa vi blev en aning forsenade. Vi gjorde oss hemmastadda pa flaket. Idag hade vi bestamt oss for att fanga solen. Efter ett antal timmar var vi antligen framme. Motet holls under ett mangotrad, vilket inte hander varje dag. Fem av de trettio barn fick folja med. Hur vi fick plats med atta personer samt tva enorma sackar med kol pa flaket ar ett mirakel.

Nar vi kom hem med omma rumpor efter nagra timmar pa en kolsack mottes vi av barn och foraldrar som anlant till centret fran byarna. Det kandes tryggt.


12 Januari 2011

Efter en snabb frukost gick vi ut pa garden och mottes av barn och foraldrar. Vi var stolta over oss sjalva, tank att vi lyckats. Nu var den tomma rastgarden vi motte de forsta dagarna fylld med manniskor. Inne vid fysioterapin hade rehabiliteringen precis satts igang. Barnen var skramda och obekvama, de forstod inte att denna traning skulle gynna deras framtid. Nastan hela dagen holl vi till vid fysioterapin dar vi fick leka, trosta, hjalpa och halla i barn. Det var bade kampigt, rogivande och rorande.

Kommentarer
Postat av: moster Wendy

Hej på er tjejer ser att det går bra för er, passa er för att va för intensiv i solen den är ju lite starkare än här! men ni måste ju berätta vad det va som hände med dej Alice vi är ju lite nyfikna vad det var som fick dej att svimma?

2011-01-13 @ 15:53:39
URL: http://ugandaprojektet
Postat av: Beundraren

Härligt att ni äntligen uppdaterat bloggen.Känner att ni har det bra och att det är ett äventyr.Det kommer allt en liten tår för var gång jag läser bloggen. (Å den läser jag ca 35ggr om dan.)Jag vill att ni ska veta att vi är mäkta stolta över er.Men ni måste skriva lite om köket. Vad jag förstod på dig Alice, när jag pratade med dig på fm, att det inte finns ugn lr elspis? Endast vedspis? Stämmer det? Det är väl en utmaning om något, att laga mat åt så många barn. Önskar er lycka till i fortsättningen.

Stoooora stooora kramar till er från Åsa å Kjell. <3

2011-01-13 @ 20:02:51
Postat av: Åsa Meiton

Härligt att ni äntligen uppdaterat bloggen.Känner att ni har det bra och att det är ett äventyr.Det kommer allt en liten tår för var gång jag läser bloggen. (Å den läser jag ca 35ggr om dan.)Jag vill att ni ska veta att vi är mäkta stolta över er.Men ni måste skriva lite om köket. Vad jag förstod på dig Alice, när jag pratade med dig på fm, att det inte finns ugn lr elspis? Endast vedspis? Stämmer det? Det är väl en utmaning om något, att laga mat åt så många barn. Önskar er lycka till i fortsättningen.

Stoooora stooora kramar till er från Åsa å Kjell. <3

2011-01-13 @ 20:04:31
Postat av: annkatrin

hej tjejjer !!!

tycker ni är enastående duktiga , som hjälper de behövande .. STOLT är ordet .. ni är super <3<3<3

2011-01-13 @ 20:56:56
Postat av: Åsa Draiby

Blir glad av att läsa om att ni får processen framåt och sakerna "går er väg" vilken erfarenhetoch vilka prövningar att få till det man tänkt på "krokiga vägar". Kan se er lysa i det mörka. Gläder mig ofantligt till att se er hemma igen och var rädda om er och alla ni möter. Eran svenskdag kommer att bli en dag för livet för många. Kram Åsa Draiby

2011-01-13 @ 22:27:54
Postat av: Marie

Härligt tjejer att det äntligen är barn på centret å ni får göra det ni är så jäkla duktiga på, laga mat å se till att alla barn får det bra, för tillfället. Längtar tills ni kommer hem. Stora kramar från en stolt Moster Mi

2011-01-13 @ 23:19:38
Postat av: Lotta Odell

Blir så otroligt glad att läs eran blogg att ni har lyckats med så mycket, så det till och med kommer glädje tårar (alla gånger jag läser den och det är inte några gånger vill jag säga), ni är bara så super duktiga att ni med eran enorma glöd kom till centret´s näst intill tomma gård som nu är fyllda av liv och rörelse. Vi era föräldrar och många fler är jätte stolta och gläds med allt ni gör för centret och alla barnen, alla man möter skickar hälsningar och tycker att ni super. Vilken livs erfarenhet ni kommer ha med er i ryggsäcken. Önskar er allt gott. Varma hjärtliga kramar mamma och pappa Odell

2011-01-13 @ 23:53:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0