GIVE ME A TOY!
5 Januari 2011
Dagen borjade med ett mote angaende projektet. Pa motet befann sig Christopher, hans tre kollegor och vi. Vi fick under motet reda pa att alla barn var hemma pa jullov. Det kandes jattetrakigt, vad gjorde vi da har....? Hur som helst forstod vi ganska snart att det inte fanns nagra tillgangar alls har pa centret. Det var VI som skulle sta for alla kostnader. Det vill saga transport, medicin, mat, fler filtar samt madrasser.
Under motet insag vi aven att laga svensk mat inklusive alla andra kostnader skulle bli alldeles for dyrt. Vi bestamde oss darfor att laga ugandisk mat hela veckan varav en "svensk" dag och den glamorosa menyn bestar av:
- Frukost: Pannkakor med jordgubbssylt, Knackebrod med kaviar
- Lunch: Kottbollar med mos och graddsas
- Middag: Kaldolmar med ris och brunsas
6 Januari 2011
Det kandes genast mycket battre nar vi vaknat och sovit pa saken. Varje morgon i Uganda kanns sa mycket battre an de morka kvallarna och natterna. Vi var laddade med positiv energi infor dagens morgonmote. Precis som gardagens mote var det valdigt rorigt och de visste inte i vilken ande de skulle borja. Darfor gav vi pa forslag att gora en budget over de befintliga pengarna och darefter kunde vi rakna ut hur manga barn samt barnskotare vi kunde ta in. Resultatet blev ca 70 stycken.
Senare under dagen bestamde vi oss for att dela ut lite av de leksaker vi fatt med fran Sverige (TACK!) till barnen mittemot centret. Vi begav oss ut med kamera och filmkamera samt en pase med leksaker. Till en borjan kom nagra forsiktiga barn fram, barfota med trasiga klader, och undrade med lyrisk blick vad vi hade tagit med oss. De blev overlyckliga av de leksaker de fick. Ryktet spreds fort och snart var Amanda omringad av galna afrikaner, bade vuxna och barn, som skrek hogt "GIVE ME A TOY, GIVE ME A TOY!!!!". De borjade slita i hennes klader, armar och den nya kameran. Amanda kande ett sa stort obehag att hon slappte pasen med leksaker och backade darifran. De som inte fick nagon leksak blev saklart besvikna men en pappa speciellt blev OXTOKIG. Han forfoljde oss och skrek efter oss "You got more toys, I know you got one in your pocket!". Vi forsokte prata vett med honom men utan resultat, han klagade pa oss. Vi var ju superrika i hans ogan, han tyckte att vi skulle kopa mer leksaker for att ge till honom. Vi bad sa mycket om ursakt och skyndade oss darifran.
Vi lekte lite med de fyra barnen som bor permanent har pa centret innan det var dags att ata och ga och lagga sig. De gav oss uppfriskande tankar efter den tidigare turbulensen. Vi larde dem att spela svenska kortspel.
7 Januari 2011
Idag var det meningen att vi skulle kopa madrasser men sa blev inte fallet da bilen vi skulle transportera dem i hade gatt sonder annu en gang. Darfor tog vi tillfallet i akt att trana pa att bara saker pa vara huvuden, vilket ar otroligt svart....... mycket svarare an vad man kan tro. Att de klarar att bara 30 kg pa deras huvuden ar for oss magi.
Pa eftermiddagen agnade vi oss at planering av vad som komma skulle. Vi hade ett mote med all personal pa centret da Alice borjade kanna sig yr, hon rock tag i Amandas arm och sa "Jag kommer att svimma nu." Hon la sig strax efter det pa golvet med benen hogt. Vi hade sadan tur da en sjukskoterska befann sig pa motet. Alice svimmade aldrig men kande sig svag, darefter bestod dagen av vila.
Varma kramar om er våra varma kloka fina flickor <3<3<3
Saknar er tjejor! är orolig att något dåligt ska hända, så var extra rädd om er för min skull puss och kram!<3<3<3<3
Jag blir verkligen upprörd när jag läser att ni gick ut på gatan för att dela ut leksaker till barnen. Hur kan man agera så?! Det är ju en ren kränkning att slänga omkring allmosor på det sättet, inte ett dugg bättre än de gamla kolonialmakternas agerande! Jag har vuxit upp i Afrika, arbetat i bla Uganda och Tanzania och sett utvecklingen på gott och ont under snart 60 år. Tyvärr är det så att "insatser" på det sätt som ofta beskrivs då man vill göra något som man tror är positivt,blir helt fel och istället för att hjälpa till självhjälp, skapar man mer beroende och tar ifrån generationer av människor deras självkänsla och förmåga till egna intitiativ. Jag är ledsen över att ni inte skaffat er kunskap och tänkande innan ni åkte iväg, både för er egen och för barnen i Ugandas skull.
varför svimma hon :(
Svar till kommentar från "Lena"
Det kan hända att den spontana utdelningen av gosedjur till barnen inte blev riktigt som flickorna tänkt sig, men tanken var ändå god och kanske de som jobbar på rehabcentret borde ha informerat om detta skulle kunna hända.
Huvudsyftet med flickornas resa är dock inte att dela ut gosedjur utan göra en arbetsinsats främst i centrets kök där de kommer att laga mat och i övrigt hjälpa till efter bästa förmåga och i enlghet med vad personalen på centret anser hjälpen bäst behövs.
Jag tycker det tydligt framgår att all hjälp tacksamt tas emot då reabcentrets verksamhet helt är beroende av bidrag från olika hjälporganisationer eftersom bidrag från regeringen i Uganda tycks vara knapphändiga. Flickorna har verkligen ansträngt sig att samla ihop pengar och lagt ner tid och möda att ta reda på fakta om centret i den mån man kan begära. Amanda är ju dessutom systerdotter med Freidis som startade centret, och har enligt hennes önskemål tillsammans med kompisen Alice dragit igång denna hjälpinsats.
Varför då slå undan benen på flickorna med detta negativa inlägg och lägga sordin på deras ungdomliga entusiasm?
Nej, stå på er tjejer. Er insats att hjälpa krigsskadade och malariasjuka barn och ungdomar behövs, är ärligt menat och kommer från era hjärtan.
All heder år er.
Svar till Beundraren:
Jag är inte ute efter att slå undan några ben. Volontärsinsatser är för det mesta bra, dock med (som du själv nämner)information om vad som väntar och kan hända.
Hjälp till självhjälp är vad biståndsländerna själva önskar, och ingen kunde vara gladare än de länderna om de kunde slippa biståndsberoendet. Man ska också vara medveten om att bistånd är business, både för svenska och internationella organisationer, och många regeringar är ointresserade av att själva bidra eftersom de vet att biståndet kommer.
Ni är så underbara båda två <3
