ugandaprojektet

Här kan ni läsa tidningsartiklar om vårt projekt:

http://www.dt.se/nyheter/smedjebacken/article755025.ece

http://www.dt.se/nyheter/smedjebacken/article757934.ece

Här står vi med fyra stycken fullproppade bord med loppisprylar på loppisen i Folkets hus i Ludvika. Jag och Amanda är ett par riktiga försäljare. Tyvärr blev inte Amanda med på bilden då det var hon som fotogarerade. Vi har moster Marie och mamma Lotta med som hjälp.

På denna länk kan vi se Freidis berätta om centret och vad de gör. http://www.youtube.com/watch?v=UvhVxeu8LSQ

Det är knappt en vecka kvar tills vi åker. Det är svårt att förstå vill vi lova. Bara resan fram tills nu har varit ett otroligt äventyr. Vi är så tacksamma för alla som hjälpt oss med sponsring och annan hjälp, både företagare och privatpersoner. Utan er hade denna resa inte blivit av. Ett extra tack till våra kära mödrar Åsa Meiton och Lotta Odell som ställt upp i vått och torrt.

Det vi har gjort för att finansiera våra resekostnader samt uppehälle är bland annat:

- sålt prylar och kläder på tre stycken loppmarknader
- bakat julgodis, matbröd, tillverkat kransar, samt kokat glögg med mera som vi sålt på julskyltnigen i Smedjebacken
- sålt 1500 par strumpor
- kokat och sålt femtio kilo äppelmos
- samlat in och pantat lite drygt två rågade släpvagnar med pantburkar/flaskor
- bakat och fyllt Petris frys med kakor på Barken Konferens

Pengar till maten åt barnen på rehabiliteringscentret har vi blivit sponsrade med från generösa företagare och privatperoner i vår kommun.

Vägen vi har vandrat har inte varit lätt alla gånger. En del tyckte från början att vi tagit oss vatten över huvudet och trodde inte alls på oss, men vårt motto under detta projekt har hela tiden varit, precis som Gunde Svan säger; ingenting är omöjligt! Vi har verkligen kämpat för att nå vårt mål samtidigt som vi lärt oss en massa på vägen. Alice har även tagit tag i sin sprutfobi. Med hjälp av sina fantastiska grannar Åsa och Jens Dariby började hon sin sprutterapi. För bara en månad sedan tog hon för första gången i sitt liv en spruta utan att svimma. Det är helt fantastiskt att bli av med en rädsla eller en fobi, lättnaden går inte att beskriva. Alla borde ta tag i sina rädslor.

Det är som sagt knappt en vecka kvar tills vi åker. Den tredje januari klockan 17.25 avgår vår flyg till Uganda. Det är nästintill overkligt, nervöst och alldeles underbart.

/Alice & Amanda
 

Ja, precis så är det.. Drömmen är påväg att bli sann. Vi satt i somras och drömde om att vi skulle komma iväg på projektarbete till Uganda. Vi stötte på många negativa människor som sänkte oss totalt men nu är vi här, arton dagar före utresedatum och har nästan allting klart för oss.

Historik
Freidis Person, Amandas moster, är grundaren bakom rehabiliterningscentret i Uganda där vi ska laga mat. År 2009 åkte hon hem till Norge från Uganda med vätskefyllda lungor. Hon hade länge blivit behandlad mot malaria men utan resultat och nu hade de upptäckt det som inte fick hända, hon hade fått lungcancer och var jättesjuk..... Amanda åkte då i Maj 2009 till Oslo för att besöka Freidis på det sjukhus hon låg på. Det enda hon pratade om var sitt center, alla barnen och sitt liv hon hade där borta. Amanda blev så berörd att hon kände att hon måste göra något, hon LOVADE sin moster att göra allt hon kunde för att göra något för dessa barn och där tändes lågan till vårt arbete.

Alice Meiton och Amanda Odell, är båda 18 år och studerar sista året på hotell- och restaurangprogrammet på Smedenskolan, Smedjebacken. De bästa vännerna ska åka till Uganda den andra januari 2011 och ser fram emot att dela sitt äventyr med er.